Tysk tillväxt

De senaste dagarna har vi sett rubriker om att tillväxten i Tyskland avtar. (Bland annat i SvD och DN). I Dagens Industri betonas istället att tillväxten i kvartal 2 var högre än förväntat. Säger siffrorna för kvartal 2 något alls om vart Tyskland är på väg, egentligen?

Vad som är en bra eller en dålig tillväxtnivå för Tyskland just nu, lämnar jag åt ekonomerna att bedöma. Här vill jag uppehålla mig vid de statistiska måtten och ett resonemang om vad man rimligen kan utläsa av statistiken.

Jag överraskades av att det mått som användes i artiklarna och som hänvisades till i rubrikerna, var tillväxten under kvartal 2, jämfört med kvartal 1. Alltså BNP-ökningen från kvartal 1 till kvartal 2. Det vanligare måttet, ökningen av BNP under ett års tid, fanns också med i artiklarna, men det var det förra måttet som betonades. Tysklands BNP kvartal 2 var alltså 0,3% högre än i kvartal 1, fick vi veta. Det föranledde rubrikerna ”Tillväxten haltar i Tyskland” (SvD) respektive ”Stopp i maskineriet för Europas tillväxtmotor” (DN). I Dagens Industri valde man att fokusera på att förväntningarna var lägre, med rubriken ”Tysk tillväxt över förväntan”. Prognoserna låg nämligen på endast 0,2% högre BNP i kvartal 2, jämfört med i kvartal 1.

Det finns mängder av problem och fällor här. Vi kan börja med felkällorna i bedömningen av hur mycket bättre eller sämre ett utfall var jämfört med prognosen. Vem som lämnat den prognos DI menar överträffades, förklaras inte, mer än att den angivits av ”analytiker”. Det är inte ovanligt att det som avses i sådana här sammanhang är den genomsnittliga gissningen från ett antal analytiker. Så länge man använder sig av samma analytiker från gång till gång, kan den genomsnittliga gissningen ha ett teoretiskt värde. Särskilt om vi får veta vilka de är och hur mycket deras gissningar skiljer sig från varandra. Det vi aldrig någonsin kan vara riktigt säkra på, är om skillnaden mellan prognos och utfall är ett mått på analytikernas förmåga att bedöma normala variationer eller på att något oväntat har hänt. Att utifrån en skillnad mellan prognos och utfall dra slutsatser om eventuella trender och trendbrott, är därför svårt.

Nästa punkt som försvårar tolkningen är det för mig helt nya måttet BNP-ökning från ett kvartal till ett annat. Vad drar man för slutsatser av det? Om man jämför ett kvartals BNP-siffror med dem som gällde motsvarande kvartal förra året, så får man den ökning (eller minskning) som skett under det senaste året. Då kan man utläsa en trend. Tillväxten kvartal 1 var 1,1% jämfört med kvartal 1 året innan och motsvarande siffra för kvartal 2 var 1,0%. Det är oomtvistligt lägre. Tillväxten har minskat. En användbar jämförelse. Men om man jämför ett kvartals BNP med förra, så får man, ja vad? För att kunna dra slutsatser om det, behöver man veta vad som är en normal skillnad mellan olika kvartal, vad som är en normal skillnad mellan just de här kvartalen, men också hur bra eller dåligt förra kvartalet var.

Eftersom vi aldrig talar om själva talet – storleken på BNP – utan bara om ökningen eller minskningen, blir valet av jämförelseperiod oerhört viktigt.

Det här sätter fingret på ett av de stora problemen med tillväxtstatistik. Vi talar om hur en viss summa varierar, men vi är helt ointresserade av att veta hur stor summan är. Jag talar inte här om problemen med att mäta BNP, eller om diskussionen om ständig tillväxt är önskvärt eller ej, utan endast om problemen med att dra slutsatser från de tal som räknas fram.

Tysklands BNP var förra året ungefär 2580 miljarder euro. När året är slut kommer många av oss att dra en lättnadens suck om tillväxten blev 1,5% och vara lite mer oroliga om den stannar på 1%. Om någon frågar oss vilken BNP-nivå som krävs för att Tyskland ska anses ”gå bra” – 2615 miljarder eller 2600 miljarder euro – har vi inte en aning. Och ingen kommentator kommer att använda de siffrorna eller ens anse att de är viktiga att redovisa.

Vi talar om lågkonjunktur och om återhämtning, men vi har inte en susning om hur det här årets BNP-siffror står sig jämfört med dem vi hade för några år sedan. Kan vi kalla något en återhämtning, även sedan man passerat den nivå man återhämtar sig till? Och om Tyskland ett kvartal har ett BNP på – säg – 642 miljarder euro, att jämföra med 640 miljarder euro kvartalet innan, är Tyskland då på väg upp eller ner?

Man kan hävda att tillväxten i sig är viktigare än storleken på BNP. I ett land med tillväxt råder optimism, man vågar satsa och det finns en aktivitet i ekonomin. I ett land i recession råder pessimism, satsningarna uteblir och aktiviteten stannar av. Människornas framtidstro och vilja att satsa påverkas av själva ökningen (eller minskningen). Därför är det ett viktigt mått. Det låter sig sägas.

Men nu kommer det svåra. Om det bara är framtidstron vi mäter, är inte summan av samtliga varors och tjänsters värde ett rätt komplicerat sätt att mäta det? Kunde man inte ha en enkät istället? Jamen, vänta nu lite, vi mäter ju aktiviteten i ekonomin också, kan man invända. Ja, så länge man talar om BNP, men inte om vi bara talar om förändringen av BNP. Även om det är dystert i ett land med 4% lägre BNP än året innan, så uppgår ju de aktiviteter som ändå pågår till ett värde motsvarande 96% av förra året. Det måste ju vara en större aktivitet, hur man än räknar, än den som pågår i ett land med bara halva den BNP-nivån. Innebär inte 1 % tillväxt i ett land med en viss BNP-nivå lika mycket aktivitetsökning som 2% tillväxt i ett land med halva den BNP-nivån? Om man vill kan man kompensera för olika storlekar genom att använda måttet BNP per capita, men resonemanget blir detsamma.

Jag tror att det är ett misstag att försöka läsa ut alltför mycket information från förändringar i BNP. Ibland ser det nästan ut som om det är börskurser som redovisas. Som om BNP-ökningar speglar något slags avkastning på människors ansträngningar. I ljuset av den senaste tidens turbulens i finanssektorn, kan jag få för mig att värdet av varor och tjänster är ett dåligt mått på aktivitet överhuvudtaget. Det är tillgång på pengar, förväntningar och avkastningskrav som styr värdet på mängder av varor och tjänster, oavsett hur mycket eller hur effektivt de produceras. I värsta fall är BNP inte ett mått på den förändring i ekonomisk aktivitet som sedan ger anledning till optimism eller pessimism, utan faktisk bara på den optimism eller pessimism som redan finns. I så fall blir redovisningen av BNP-siffror en gigantisk övning i cirkelresonemang. Återstår att mäta faktisk produktion. När man tänker närmare på saken: är det rimligt att ha 4-5% tillväxt av verklig aktivitet? Måste inte de nivåerna innehålla något slags finansiell överdrift av en faktisk ökning, med andra ord en spekulation eller bubbla. Sett på det viset innebär höga BNP-tillväxttal inte ökad risk för bubblor – de är ett mått på bubblan.

Troligen är min pessimism befogad. Det är inte BNP-siffrorna som används när de egentliga prognoserna ska göras. I de artiklar jag hänvisade till ovan, använder man helt andra underlag för att ge stöd åt de resonemang man för: inköpschefsindex, siffror på orderingång, export, konsumtion med mera.

BNP kan vara intressant, liksom BNP per capita. Men förändringar av BNP är inte ett mått att hålla i handen om man vill göra välgrundade prognoser eller analyser.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *